Vad har hänt? Och hur gick det till?

Ja, hur gick det där till egentligen. Det där med att jag nu äger en egen travhäst. Helt själv som jag dessutom tränar. Jag vill ju köra så mycket som möjligt och det bästa jag vet är att vara i stallet, det är där jag mår bra. Har under sommaren varit hos Stefan Melander och kört mycket fina hästar. Tänkte, man kanske kan komma in i nätverket och kanske få köra lite lopp? Men det är svårt. Det är ju knappt så att skötarna får köra några lopp. Så jag frågade istället Stefan om det fanns några fina till salu.

Åkte sedan ner en helg och träffade Lisa, världens gladaste hästskötare och människa. Har bara läst om hennes framgångar i tidningarna tidigare men gu vilken härlig person när man träffar henne! Positiv, ödmjuk, rolig och framför allt – hon älskar sitt jobb så otroligt mycket, trots att hon har småbarn och egna hästar att ta hand om. Lisa sa direkt till mig, ”Du måste träffa Initial Bullet”.

På grund av ont om personal i stallet så fick några hästar som inte var i startgroparna gå ute på bete. ”Bullet” var en av dom. Vi tog bilen till hennes hage. Hon gick tillsammans med två andra. Dessa två kom snabbt fram och hälsade. Inte Bullet. Hon var nyfiken men höll sig på avstånd. Hon ville absolut inte riskera att få gå in igen. Men hon såg fin ut. Dock väldigt liten i jämförelse med de andra. Vi tog fram lite mat. Då kom hon direkt. Hennes svagaste punkt. Mat. Försökte få kontakt med henne men hon var tillbakadragen. Sen sprang hon iväg. Jaha, bra första intryck tänkte jag.

Bestämde mig ändå för att komma tillbaka och provköra henne, men gärna någon stor valack också, önskade jag. Drömmen är ju att ha en stor häst! Blev först en tur med Bullet på rundbanan. Jätte fin var hon, klippte med öronen och hon lyssnade på allt samtidigt som man såg att hon tyckte det var kul att springa igen. Lisa påpekade än en gång hur fin hon är och om hon hade köpt häst idag hade hon direkt köpt Bullet. Ja ja, tänkte jag. Men jag vill ha en stor valack! Jag gillar stora hästar och sen har jag ingen lust att ta hand om griniga och envisa ston. Nej, valack.

Nästa tur var med Digital Lounge. Världens kelgris. Tänkte inombords att han är ju sådan häst man vill ha: snäll, kelig, stor… och valack! Sen när jag körde honom, då var jag tvungen och vara ärlig. Nej han var inte alls lika rolig och köra som Bullet. Han ångade på och lyssnade inte så mycket. Ingen dum häst alls, men efter att ha kört Bullet så var dom som natt och dag. Jag kom tillbaka till stallet. Kollade på honom. Erkände förskiktigt att ja han var väl inte lika rolig att köra. Men jag låg lågt. Ja, han hade även ett litet svullet bakben som spökade. Men han var ju fin. Stor. Och en valack.

Jag gick till Bullets box igen. Hon vände rumpan till. Lisa säger att hon brukar göra så mot nya. Men när man lär känna henne så är hon hur fin som helst. Jahapp, tänkte jag. Gick tillbaka till Lounge box. Han la huvudet på min axel, myste och slöt ögonen. Hur ska man tänka? Ärligt talat så var ju Bullet mer rolig och köra men Lounge fångade ändå mitt hjärta genom och va så kärleksfull. Jag åkte hem.

– – – – – – –

Jag tänkte. Jag kände. Jag tänkte. Magkänslan? Ja, varför ska jag köpa en häst för den är stor och kelig. Jag ska ju ha en travhäst. Jag vill tävla. Nej. Jag tänkte igen. Magkänslan visste redan svaret sedan tidigare. Jag sov. Dagen efter kände jag att nej jag måste ringa Stefan, det gäller och vara med direkt innan någon annan hinner före. Jag sa att jag var intresserad av Bullet, men jag skulle återkomma med definitivt besked två dagar senare. ”När hämtar du henne?”, frågade Stefan. ”Imorgon? Transport kan vi lösa”, fortsätter han. Nej nej nu ska jag lugna ner mig tänkte jag. Nej jag återkommer om två dagar.

Det gick en dag. Sen ringde jag upp och sa att jag tar henne! Lounge i all ära, men Bullet hade fin inställning, egen vilja men inte bråkig. Nej, hon var inte kelig och vände rumpan åt mig hela första veckan. Men jag tänker att det bästa är att köpa en häst som har fint huvud, smart och egen. Det där med och va kelig och mysig, det jobbar man ju på med någon man känner. Så jag blev istället glad att hon inte var kelig från början för då är hon mer egen.En vecka senare, närmare bestämt torsdagen den 3 oktober åkte vi till Enköping med ett tomt hästsläp. Efter 3 veckors bete så såg hon mer eller mindre ut som en vildhäst. Så charmig. Hon blev skodd utan problem och sedan gick hon snällt in i trailern. Hela vägen hem såg man hur höbalen for där inne. Jag insåg redan då att så länge det finns mat så är hon alltid glad. Kul tänkte jag, ytterligare ett matvrak till familjen.

Hon kom till Stockholm. Vi tog en promenad kring stallen och hon var bara nyfiken och inte alls rädd. Det pågick även jakt senare på dagen i närheten och hon reagerade inte ens på skotten. Så cool!

Dagen efter skulle vi testa släppa ihop henne med hennes boxkompis. Kommer aldrig glömma det. Jag var så nervös, tänk om dom inte går ihop? Vad gör jag då? Finns inga andra hagar att välja på… Dom hälsade på varandra. Dom åt tillsammans. Dom delar på maten tillsammans. Dom kliar varandra. Står tillsammans. Springer tillsammans. Ja, dom är vid varandras sida hela tiden. Än idag. Dom blev bästa vänner direkt. Så häftigt!

Fortsättning följer…

Du kanske också gillar

Välkomna till Wedengren Trotting!